Stora Ekholmen – ön som får nytt liv

Entusiasterna Haglund
Kerstin och Gunnar Haglund är ägarna av Stora Ekholmen och är i full färd med att återställa livet på ön. Med en förkärlek för gamla hus och båtar så är det återskapandet som står i fokus, att bevara det som bevaras kan.

Text och foto: Charlotte Rückl

Eran med familjen Grumme tog slut 1965. De nya ägarna blev föreningen ”Institute for human development and peace” med grundarna Harry och Susan i spetsen. De hade kurser och retreats och lyckades ordna med en ångbåtsbrygga där Waxholmsbåtarna trafikerar än idag. Men deras övriga planer för ön förverkligades inte varför husen började förfalla allt eftersom. 2008 fick därför Stora Ekholmen åter nya ägare som var entreprenörer med storslagna planer. Men grannar var emot de nya ägarnas planer och satte käppar i hjulen.

Efter över tio års grannfejder så blev ön till salu igen. Det var nu hög tid att ta hand om de gamla husen.
Under många år hade paret Haglund seglat förbi Stora Ekholmen. De hade beundrat byggnaderna och fattat tycke och sympati för denna plats som inte fick den omsorg den förtjänade. Så när de 2019 fick reda på att ön var till salu såg de sin chans. De hade tid, pengar och framför allt, en vision; drömmen om ett bubblande liv och återställande av de vackra husen. Ön blev deras och snart kunde arbetet påbörjas.

En svindlande vision
Redan sommaren därpå satte arbetet igång med en omfattande restaurering och i viss mån renovering. Projektet är gigantiskt med alla 19 byggnader och dessutom vägar, hamnen, rabatter och odlingar att återställa. Men de bemöter det hela med lugn och tycks inte stressa.

Målet är att återuppliva byggnaderna och skapa liv och rörelse på ön igen, det var under familjen Grummes tid. Men även om vägen till målet är lång och omfattande så är det just det som tycks vara poängen; vägen dit. Det är processen som lockar och resultatet njuter de av längs vägen, bit för bit. Till hjälp har de skickliga hantverkare som vet hur man arbetar med gamla tiders bygnadsteknik och byggnadsvård.

Linoljefärg på fasaderna, stenull som isolering och för att bestämma tapeter har de tagit hjälp av en byggnadsantikvarie och rådfrågat. Varje hus har sina utmaningar och i förväg är det omöjligt att veta vilka beslut som kommer att behöva fattas. Processen är därför i allra högsta grad flexibel och dynamisk. Varje vecka dyker någon fråga upp som gör att nya beslut behöver övervägas, information inhämtas och vägar väljas. Utgångspunkten är att husen ska återställas enligt dåtidens byggnadssätt. Men för att anpassa vissa saker till vår tid så har moderna toaletter installerats och köken har vissa moderniteter utan att förstöra känslan av sekelskifte.

Kontrast mellan glans och förfall
På en kulle mellan ekarna står den gula villan i strålande solsken som verkligen lyfter linoljefärgens okraton. Det är ett av husen som i hög utsträckning börjar bli klart. Nio olika arter handmålade blommor med tillhörande löv pryder ett av sällskapsrummens väggar och visar på den tid och det engagemang som lagts ner på detaljer. Rosenpaviljongen intill där konserter åter kommer att hållas, har återställts med sina varmt färgade fönster som reflekterar vackert i trägolvet. Men inte varje byggnad står i sin forna glans ännu. I Ekorrhuset pågår
arbetet för fullt. Emely Pentell står på en byggnadsställning i kortändan och målar en fönstergavel för hand. Hon har arbetat här heltid under stor del av Haglunds period och lärt sig mycket. Varje hus med sina specifika utsmyckningar och fasader kräver olika noga övervägda beslut och tekniker.

Snart ska husets stora snickarglädje, ekorrarna få sig en uppfräschning. Golven inuti huset är upprivna i några rum och stenull ska läggas i ett av sovrummen på övervåningen. Altanen har förfallit så mycket att allt behövdes rivas och byggas om. Men ett nytt sken börjar ta form och man anar ett charmigt hus på en lummig och lugn plats som snart kan rymma gäster igen.
För att få sig en uppfattning om arbetets omfång ska man besöka de hus som står orörda. Kontrasten mellan dessa och de färdiga husen visar tydligt på arbetsinsatsen. Två av dessa hus står nere vid södra hamnen och tillhörde tjänstefolket under Grummes tid. Ändå har just ett av dessa varit bebott av Harry och Susan, paret som drev fredsföreningen. För ögat är det svårt att tro att de någonsin har underhållit byggnaden.

Tapeterna hänger i flagor från väggarna i samklang med gamla textilier. Det påminner om något från en spökfilm och samtidigt är de vackra detaljerna lika framträdande här som överallt på ön. Den lilla inbyggda sitthörnan i trappen med hjärtformad snickarglädje till exempel. I växthuset har det börjat odlas igen och med en trädgårdsmästares handlag kommer gräsytor, rabatter och odlingar åter stå i sin forna glans.

Guidad tur
Under tiden ön genomgår sin omvandling kan gäster komma på besök och få en guidad tur. Det är Gunnar som entusiastiskt talar om människor som har besökt ön, om arkitekturen, och kakelugnen som blev stulen två gånger och om besökaren som kom till en dukad fest ungefär 30 år efter den ägt rum. Anekdoterna är otaliga och i husen på ön går lätt fantasierna i gång om en svunnen tid. En fråga som nog de flesta ställer sig är ännu obesvarad: vad ska hända med ön när husen och omgivningarna är återställda? På vilket sätt ska det bli liv igen? Men frågan får vi inte något tydligt svar på. Möjligheterna är många! Och vad paret Haglund har i kikaren kan vi bara fantisera om.