Saltisbadet – En mötesplats för livsnjutare

Redan i entrén slås jag av lugnet. Det är en vacker sensommardag på Restaurantholmen i Saltsjöbaden. Små vita träsiffror på en svart griffeltavla skvallrar om badtemperaturen. En etta och en åtta är upphängda på var sin krok. Vinden tiger still och vattnet ligger spegelblankt, solen lyser skirt över bryggorna och säsongen börjar närma sig sitt slut. Stranden är välkrattad och lyssnar jag riktigt noga kan jag nästan höra skratten från badgästerna som njutit här genom åren.

Text och bild: Isabelle Carlqvist

Gunnel Mannertoft visar mig runt. Tillsammans med sin man Svante Hultquist drev hon badet mellan 2007 och 2011. De tog över efter Åke Söderberg, en av badets mest hängivna eldsjälar, som skötte driften i hela 34 år. Han var dessutom med och räddade badet från att rivas i början av sjuttiotalet. På senare år har olika aktörer i samarbete med Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad ansvarat för verksamheten och efter ett längre uppehåll är Gunnel nu tillbaka. Sommaren som gick gjorde hon ett uppskattat inhopp och såg till att badet hölls snyggt och trivsamt och att gästerna kände sig välkomna och hade det bra.

Torben Gruts visioner
Den äldsta delen av kallbadhuset, som idag nyttjas som dambad, byggdes 1913 efter ritningar av Elis Kjellin. Från början invigdes det dock som herrbad och användes så i tolv år, innan det beslutades att uppföra ett större och mer modernt bad för herrarna. För precis 100 år sedan stod det nya herrbadet klart. Torben Grut, arkitekten som kanske är mest känd för att ha ritat Stockholms Stadion, fick det hedervärda uppdraget. Han målade upp bilden av ett pampigt grekiskt bad med en amfiteater i mitten. Omgiven av herrbad och dambad på vardera sida. Den storslagna byggplanen sattes i verket men kom av sig halvvägs då det blev ont om pengar. Herrbadet byggdes dock klart och blev verkligen det storslagna tjugotalsklassiska bad i tempelstil som ritningarna vittnade om. Damerna fick i stället flytta in i det gamla herrbadet.

Att endast hälften av badet byggdes klart syns tydligt. Herrbadets pampiga balkonger i lila och rött står i skarp kontrast till damernas pittoreska, mjukare, mintgröna fasader. Det som på Torbens Gruts ritning skulle bli en amfiteater är idag i stället en terrasserad strand.
– Det speciella med badet är ju att det är bevarat, säger Gunnel. Att det fortfarande ser likadant ut som det har gjort i över hundra år och att det har räddats så många gånger från att rivas.

Under 1970-talet bildades Vänföreningen Saltsjöbadens Friluftsbad för att bevara badet och sedan 2012 är både badhusen och stranden byggnadsminnesförklarade och stämplade som kulturarv. K-märkningen är viktig menar Gunnel, eftersom de nu har möjlighet att söka bidrag för nödvändiga reparationer. Under den gångna säsongen har dambadet fått sig en uppfräschning. Hytterna är målade och ett nytt trädäck ska läggas.
– Allt målas med samma kulörer som på ursprungsritningarna. Det finns pärmar fyllda med bestämmelser för vilka färgnyanser som ska användas.

Stammisarnas paradis
Känslan av att tiden stått stilla är påtaglig när jag fortsätter rundvandringen med Gunnel. På ett svartvitt fotografi från början av 1960-talet syns badgäster åka vattenskidor framför herrbadhuset som, nästan på pricken, ser likadant ut i dag som det gjorde för 65 år sedan.

– Ingenting har ju egentligen förändrats här. Det finns dem som kom hit som fem-sexåringar och återvänder när de är i 80-årsåldern och säger: ”Det är så underbart för här står tiden stilla”.

Många farmödrar och mormödrar kommer hit med barn och barnbarn för att visa var de själva badat som små. Vi har väldigt många stammisdamer som åker kors och tvärs över stan för att vara hos oss nästan varje dag. Om det regnar då bastar de och sitter i hytten med dörren öppen och läser tidningar eller böcker. Det är ett sätt att koppla av och träffa vänner. Stammisdamerna har sitt sommargäng på badet.

Gunnel minns med särskild värme en dam
– Ulla Undemo var dambadets mamma. Hon reste från Hässelby varje dag för att besöka oss. Hon var en underbar dam som kunde säga ifrån men på ett sådant sätt att det aldrig blev otrevligt, alla respekterade henne. Hon såg till så att folk skötte sig och att det inte blev för stojigt.
En fantastisk person, säger Gunnel med saknad i rösten.

Ulla besökte badet med sin mormor för första gången som femåring. Det var 1943 och allt sedan dess var hon den mest trogna badgästen i dambadet. Hon njöt av den friska luften, gemenskapen och att kunna känna sig fri att vara precis som man är. Ulla höll ordning och visade nya besökare till rätta och månade mycket om badet. Hon är den enda som i kraft av sin status har haft en egen hytt.

– Alla saknar ju såklart Ulla och vi har värdesatt hennes insatser av olika slag i dambadet, säger Gunnel. Hon var verkligen en legend här, så det är en epok som tagit slut.

Tillbaka vid rodret
Traditioner i all ära. Saltsjöbadens Friluftsbad har också under flera år stått värd för VM-kvaltävlingarna i det s.k. dödshoppet. En simhoppstävling som enkelt förklarat går ut på att man ska kasta sig ut från 12 meter och segla mot ytan i utsträckt läge så länge som möjligt för att sedan vika in kroppen i landningspositionen ”räkan”. I kvalet får man inte göra några rotationer, i finalen är det fri stil och man får göra vilka trick man vill, bara man landar i räkan.

– Det har blivit en riktig folkfest. De gör fantastiska konster från tolvan. Jag får ju själv svindel bara av att gå upp där. Det kommer aldrig att hända att jag hoppar från tolvan, säger Gunnel bestämt. Tidigare hade vi också ”Baddarna på badet”, lite som Fångarna på Fortet. De hoppade från tornet såklart. Men hade också små roliga kanoter på fötterna och paddlade vissa sträckor.

Kanske är detta något att väcka till liv igen, för när badet på nytt slår upp portarna i maj 2026 står Gunnel åter vid rodret.
– Det ska bli roligt att driva badet igen! Nu hoppas vi också att det kommer en duktig krögare som tar hand om vår servering. Det är femton år sedan jag ansvarade för badverksamheten senast och de enda förändringarna som skett är bytet av kassa i entrén och ett hänglås, säger hon och skrattar. Utmaningen att driva badet är precis som för femton år sedan, vädret. Vädret är en ständig kamp. Är det fint väder, behöver vi egentligen inte göra någonting. Då har vi väldigt många gäster. Och säger man regn, då är det god natt.

Så det återstår väl egentligen inget annat än att be vädergudarna om en sällsamt vacker sommar 2026 så att Saltsjöbadens Friluftsbad får fortsätta att krylla av liv.