Med skärgården som arbetsplats

Solen glittrar i vattnet vid Dalarö hamn och det blåser nästan ingenting. ”Vilken dag vi fick!” utbrister Eva när jag möter henne på kajen inför dagens fotografering. Båten är lastad med styling, allt ifrån kuddar och lammskinn till grönsaker och blommor. Vi lämnar Dalarö bakom oss och sätter kurs mot Huvudskär.
Eva Peterson har arbetat som mäklare i över tre decennier. På vägen ut berättar hon att hon älskar variationen, att få jobba med allt ifrån exklusiva grosshandlarvillor på Dalarö till enkla stugor ute på öarna.

– Om jag inte haft skärgården som arbetsplats skulle jag troligtvis inte varit kvar i yrket så här länge, säger Eva.

Text och bild: Isabelle Carlqvist

Eva startade sin mäklarresa redan 1987 och gjorde i början av karriären också ett kort nedslag som bostadsrättsmäklare i innerstan. Men längtan efter skärgården blev för stark.
– Jag bestämde mig för att starta upp en egen verksamhet. Det blev naturligt att göra det på Dalarö och i södra skärgården eftersom jag tillbringade mycket av min lediga tid på familjens sjöställe utanför Ornö.

Under en hektisk tioårsperiod när barnen var små, drev hon också Dalarös Turistbyrå vid sidan av mäkleriet.
– I slutet av högsäsongen under de mest intensiva åren funderade jag ibland på att byta jobb, men jag har faktiskt än idag inte kommit på något som skulle kunna vara roligare.

Att uppfylla drömmar
Efter 25 år i egen regi kände Eva att det var dags för en förändring. När möjligheten att bli en del av Sjönära dök upp, kändes det naturligt att tacka ja. Här kunde hon tillsammans med erfarna kollegor fortsätta att uppfylla människors drömmar om ett ställe vid vattnet.
– Det är oftast ett väldigt tacksamt jobb att få vara med och uppfylla människors drömmar. Eftersom jag har varit med ett tag så kan jag mitt område utan och innan och det händer ofta att jag får sälja samma fastighet flera gånger. Jag tror att rekordet är fyra gånger.

När arbetet med en försäljning tar fart närmar sig också stunden då bostaden ska fotograferas. Eva lägger mycket tid och omsorg på stylingen och arbetar främst med det som redan finns, plockar bort, lägger till och förstärker.
– Ibland kan det bli ett riktigt tungt arbete att flytta runt, eller i vissa fall bära ut möbler som tagits ut till öarna genom åren. Samarbetet med fotografen är jätteviktigt! Vi har egna duktiga fotografer som vi är väl inkörda med, vilket gör det enkelt. Oftast blir resultatet så bra att säljarna skojar om att de vill behålla stället.

Yttersta kustbandet
Vi närmar oss Huvudskär, sista utposten mot havet i Stockholms södra skärgård. Fyren reser sig över öns röda små stugor, blankslipade hällar och karga natur. Här har människor bott i hundratals år, men idag finns inte längre några fastboende.
– Huvudskär har en stor del av mitt hjärta, säger Eva. Här har jag upplevt magiska stunder, sett fullmånen stiga som ett stort eldklot över horisonten och legat på solvarma klipphällar i augustinatten och beskådat fantastiska meteoritregn över himlen.

Det är lätt att förstå varför människor lockats hit i århundraden. Varför konstnärer och fotografer har fascinerats av det magiska ljuset. Vi kliver i land på Ålandsskär, en av de omkring 200 öar, kobbar och skär som tillsammans bildar Huvudskär.

Historiskt viktig plats
Från 1400-talet till 1700-talet var Huvudskär det viktigaste fiskeläget för boende i Stockholms skärgård. Under 1800-talet inleddes en ny epok. Läget längst ut i havsbandet gjorde ön till en strategisk plats för att kontrollera infarten mot huvudstaden. Huvudskär blev då fyrplats med tull-, lots- och fyrpersonal. Den bebyggelse som finns kvar idag härstammar till största delen från just denna tid. Sedan 1970-talet är Huvudskär naturreservat, och numera används alla byggnader som sommarbostäder.

– Det är fantastiskt att få sälja ett sådant här ställe på Huvudskär. Det har varit i familjens ägo i hela åtta generationer, 223 år.

Att se Eva arbeta är att iaktta ett proffs. Med vana händer ser hon till att de små sjöstugorna får den där sista inbjudande känslan som ska förmedlas i bild. Fönsterluckorna viks ut och köksbänken får en skål med lök och vitlök framställd. På ett klädstreck utanför hänger Eva upp några skjortor som får dansa i vinden. På bänken vid de låga trädörrarna lägger hon ut lammskinn och tänder en lykta. Kaffekoppen blir den sista detaljen. Ingenting lämnas åt slumpen.
När fotograferingen är klar och båten vänder tillbaka mot fastlandet kan jag tydligt förstå varför Eva varit kvar som mäklare i skärgården i över 30 år. För henne är skärgården lika mycket en arbetsplats som en plats för återhämtning.