Stora Ekholmens historia

Stora Ekholmen – skärgårdens pärla
Ett stenkast från Vaxholm ligger Stora Ekholmen, ön som under många år ansågs vara skärgårdens vackraste. Här tog drömmen om det ljuva skärgårdslivet tidigt form och flera har satt sin prägel på ön genom åren, inte minst familjen Grumme. Under flera generationer tillbringade de somrarna här och formade den till ett stycke levande skärgårdshistoria.

Text och bild: Isabelle Carlqvist

Att namnet Stora Ekholmen inte är en slump är lätt att förstå när jag kliver i land på ön. Ekbackarna möter mig som en grönskande famn och det är historisk mark jag trampar på. Fram till mitten av 1800-talet tog svenska flottan träd från ön för att bygga sina fartyg. Omgiven av de stora farlederna och närheten till Vaxholms fästning gjorde att ön blev en självklar plats att odla ek på.

Det har inte helt kunnat fastställas när Stora Ekholmen började bebyggas. På generalstabskartan från 1877, som redovisar naturlandskapet, bebyggelse och översiktlig markanvändning, framgår dock att det redan då fanns tre bostadshus på ön.

Familjen Grumme får ön att blomstra
Många har ägt Stora Ekholmen genom åren, men det var först när grosshandlare Albert Grumme och hans hustru Wendla köpte konkursboet efter sjökapten August Adolf Strauss 1909, som öns verkliga glansperiod startade. Albert var son till tvålfabrikören Ferdinand Grumme, som kom till Sverige från Tyskland i mitten av 1850-talet för att anlägga en tvålfabrik. Även Albert kom att spela en viktig roll i familjeföretaget och blev så småningom VD för Grumme & Son, som tillverkade tvålar och såpa. Wendla Grumme kom från en familj där fadern var verksam inom bryggerinäringen.

Stora Ekholmen sträcker sig över drygt fem hektar och rymmer i dag nitton byggnader. När familjen Grumme tog över ön, stod troligen samtliga hus redan där. Flera av byggnaderna var uppförda i klassisk schweizisk stil, med rikt utsmyckade trädetaljer. Bland dem fanns även ett stort gult hus uppfört av byggmästare Johan Möller. Det var här som Albert och hans familj kom att slå sig till ro under sommarhalvåren.

Albert och Wendla fick tillsammans fyra barn: storasyster Veronica, mellanbarnen Margit och Ellen samt lillebrodern Ferdinand, den enda av syskonen som föddes efter att Stora Ekholmen kommit i familjens ägo. När sommaren närmade sig packades serviser, porslin och linne noggrant ner i stora lårar för transport med häst till Waxholmsbolaget. Även tjänstefolket flyttade med, redo att ta hand om hushållet under de varma sommarmånaderna.

En trädgårdsmästares dröm
Familjen Grumme ägnade sig flitigt åt odling under sin tid på Stora Ekholmen. När Albert tog över anställdes en ny trädgårdsmästare som sedan bodde där året runt och såg till att varje hörn hölls i gott skick. Det var till stor del hans förtjänst att ön under många år kom att kallas skärgårdens pärla. I växthuset odlades bland annat vindruvor. Än idag slingrar sig vinrankorna där inne som ett levande minne av familjens tid på ön. De kunde också njuta av egna persikor och i prydliga bäddar odlades grönsaker och prunkande blommor. Det är lätt att föreställa sig hur middagsbordet pryddes av buketter från den egna trädgården.

På ön fanns också gott om fruktträd och bärbuskar och för att stärka självförsörjningen höll familjen flera olika djur. Dokumentation visar att det fanns kor, hästar, höns, ankor och getter. Även idag finns djur på ön. Vid mitt besök gick fåren fritt och betade på ängarna.

Åren går på Stora Ekholmen
Under familjen Grummes tid utvecklades bebyggelsen och flera av husen fick då sitt nuvarande utseende. De befintliga gångstråken förbättrades och vackra alléer anlades. När barnen blev vuxna bosatte de sig i egna hus på ön under sommarhalvåret. Fotografier vittnar om ett rikt sällskapsliv. I ett av husen står snookerbordet fortfarande kvar som ett minne av alla de tillfällen då familj och vänner samlades för spel och gemytliga samtal. Inte sällan hölls också prisutdelningen efter den årliga kapprodden på Vaxholmsfjärden, just på Stora Ekholmen. I en artikel från augusti 1878 stod att läsa:
”Vädret var förträffligt, i det en mild bris blåste under en fullkomligt blå och solig himmel. Klockan 4.30 ljöd signalskottet till första täflingens början, och ut stucko de smäckra, af kraftiga armar rodda båtarne.”
”Efter slutad täfling förkunnades efter musik och fanfarer utgången af täflingarna genom hr Zetraeus från en på Stora Ekholmen ofvanför hrr Möllers och Olssons villor uppförd estrad”.

Under flera generationer förblev sedan Stora Ekholmen det sommarparadis som Albert och Wendla en gång drömt om. Här samlades familjen år efter år och njöt av stilla dagar. När den tredje och fjärde generationen Grumme sommaren 1965 vistades på ön, blev det den sista i familjens ägo. Ön såldes och en lång epok gick i graven. Försäljningen omfattade även inventarierna, som tyvärr till största delen gått förlorade genom åren. Men husen står kvar och minner om den tid då Stora Ekholmen kallades skärgårdens pärla.