Vägen till en midsommardröm

Det har gått över ett år sedan Mårten och Caroline Willamo köpte gården i Kallvik via Sjönära. Då hade de en dröm om att återställa sekelskifteshuset till sin forna glans, för att sedan kunna njuta av livet nära hav och natur. Vi hälsade på en kylig oktoberdag för att se hur långt de kommit i arbetet med sin midsommardröm.

Text och foto: Julia Pettersson

Det var Sjönäras mäklare Irina som förmedlade den stora sjöfastigheten på Svartnö utanför Norrtälje till familjen Willamo. Gården inkluderar flera hus, skog och egen brygga. Ett äldre sekelskifteshus från början av 1900-talet, ett mindre hus från 70-talet samt tre gäststugor. Mårten och Caroline visar oss in i det nyrenoverade 70-tals-huset, som de först inte tyckte passade in i gårdsbilden.
– Vi hade först en tanke att vi ville riva det, men den var spontan och tillfällig och hade aldrig tänkt genomföras. Tämligen fort bestämde vi oss för att få huset att smälta in bland de andra, så vi tog bort panel under fönstren och andra 70-talsdetaljer. Det var en utmaning att få huset att smälta in i gårdsmiljön, men det tycker vi att vi har lyckats med, förklarar Caroline.

Nu har de dessutom någonstans att bo medan de renoverar sekelskifteshuset och ett utmärkt gästhus för familj och vänner som kommer på besök. Familjen sprudlar av energi och barnen Alexander och Edward leker tillsammans medan vi sätter oss vid köksbordet. Så fort vi börjar prata om renoveringen av husen märks det tydligt att det är en passion de delar. Caroline berättar vitt och brett om byggnadsvård, vikten av att välja rätt material, hantverkare och produkter. Hon har en tydlig vision av den framtida gården och beskriver sig själv som lite utav en perfektionist. Caroline är också mäkta imponerad av sin man Mårten.
– Du har ett sådant otroligt driv. Utan dig hade vi nog aldrig skaffat det här stället, säger Caroline och tittar kärleksfullt på sin man.

Mårten förklarar att han älskar gården och alla projekt den medför, trots att det ibland är tid- och tålamodskrävande.
– När vi hade en målare här var det en period av utmanande logistik då jag fick skjutsa runt henne överallt. Hon bodde här i huset under tiden, men hade inte någon egen bil. Färgen tog dessutom slut och vi fick åka runt och leta efter den rätta linoljefärgen, vilken ofta var slutsålt eller inte fanns i butikerna, i hela Stockholms län, berättar han.

Men Mårten såg det inte som något problem utan ställde gladeligen upp, då han trots trasslet var oerhört nöjd med den proffsiga hjälpen de fick.
– Det var svårt att hitta någon som ville måla med linoljefärg, alla andra ville måla med plastfärg. Här har hon målat för hand för att få till rätta touchen, berättar Caroline.

Kan ni berätta mer om husets färgsättning?

– 70-talshuset var målat med plastfärg exteriört och vi vill enbart ha naturliga och traditionsenliga färger. Helst ville vi måla huset i ljus faluröd, men det går inte när huset en gång varit målat med annan färg. Alternativet var då att komma så nära den ljusa slamfärgen som möjligt och vi provmålade säkert 10 kulörer av linoljefärg innan vi bestämde oss för Ottosons ljus engelsk röd som vi tycker kom nära slamfärgen till utseende. Fönsterbågar och dörr är målad i kromoxidgrön så som resterande byggnader. Valet av kromoxidgrön har bestämts i samråd med en byggnadsantikvarie samt att vi har tittat på hus i nejden för att se vad som är och har varit traditionsenligt för tiden och miljön, berättar Caroline.

Caroline berättar att hon längtar till när trädgården fylls av allt från vildvuxna ängsblommor till prydliga rosor . Mårten är inte bara ”logistikansvarig” och en händig byggherre, utan har dessutom blivit något utav en fritids-bonde. Han längtar till när hönsen flyttat in och att börja odla i trädgården igen, bland annat potatis, majs och zucchini. Han ser även fram emot att fortsätta slunga sin egen honung.
– När vi var på visning av huset märkte vi att det fanns en bikupa. Vi tyckte det lät som ett ypperligt sätt att hjälpa naturen att blomstra och samtidigt få egen honung. Vi har nu tre bikupor och fick vår första honung (25 kg) i somras. Nästa år hoppas vi på att kunna tredubbla produktionen, berättar Mårten.

Var kommer intresset ifrån?

– Min dröm har alltid varit att vara bonde, här får jag leva ut den drömmen, berättar Mårten.

Mårten och Caroline hade tidigare ett fritidshus på Lögla. Det var där de fick upp ögonen för Roslagen.
– Vi älskar Roslagen! Otroligt vacker natur med gärdesgårdarna och djuren. Det är så idylliskt här ute, säger Caroline.

Efter Lögla var tanken att de skulle skaffa något enkelt att ta hand om: ”en kobbe, helt utan gräsmatta”. Men det resulterade i en stor fastighet i Roslagen med massor att ta hand om.
– Känslan infann sig direkt när vi kom ut hit. Men vi behövde fundera en stund eftersom det inte alls var det här vi hade tänkt oss från början, säger Mårten.
– Här är det mycket att göra, men det har sådan enorm potential, tillägger Caroline.

Innan vi säger hejdå hinner 8-årige Edward visa hur bra glid det är i den nyslipade parketten genom att glida fram i strumplästen över vardagsrumsgolvet, med stort självförtroende. Mårten kommer springandes med en burk honung som gåva och Caroline hälsar oss välkomna tillbaka nästa år – för att se resultatet av renoveringen av sekelskifteshuset. Vi är helt övertygade om att det kommer bli precis så som Caroline hoppas en riktig midsommardröm.