”Fyrvaktaren” i Flaxenvik
Åke Johansson ville göra något roligt av den gamla oljehamnen i Flaxenvik så han byggde om det rostiga slangtorkningstornet till en ”fyr”. Det lite ovanliga bygget får många nyfikna att stanna till på sin färd över Saxarfjärden.
Text & Foto: Therese Jahnson
Precis som många andra har jag åkt förbi den tolvkantiga fyren i Flaxenvik i Stockholms skärgård och undrat: Är den riktig? Svaret är nej, men den fungerar utmärkt som ett utkikstorn. Vyn över fjärden är slående där uppe. Åke Johansson tyckte att han gjorde sitt livs affär för tjugofem år sedan när han köpte den gamla oljehamnen, även om det inte såg lika fint ut då.
– Det lågt fullt med skitiga olje-rör, slangar och grejer här. Ute på kajen låg ett litet kajkontor med mätinstrument för att ta emot olja från oljebåtar och så fanns skelettet kvar av ett slangtorkningstorn, förklarar Åke.
I början bedrev Åke en verksamhet med båtar, men efter ett tag ville han städa upp och snygga till i hamnen.
– Jag ville göra något roligt av det. Det var ju inte så skoj med en oljehamn. Jag behöll slangtorkningstornet, gjorde en fyr av det och sen byggde jag ett hus runt det här.
Han berättar att många stannar till med sina båtar för att ta kort och ställa frågor.
Hur gick själva bygget av ”fyren” till?
– Jag åkte ut till Svenska Högarna och klättrade runt där med en tumstock och tog mått. Jag tog lite bilder och gjorde en ritning på det, så det är en kopia av Svenska Högarna. Den är tolvkantig och jag tror det är den enda som är det. Sen byggde jag ihop fyren i min verkstad och hyrde en stor kran som lyfte upp den.
Du får det att låta så enkelt, kan vem som helst bygga en fyr?
– Ja, om man vill så kan man det. Men det kanske det inte är alla som vill, säger Åke med ett skratt.
Bygget är inte riktigt färdigt, varken inuti fyrtornet eller i huset.
– Jag gillar att planera och fixa men det tar tid att göra klart allt eftersom jag alltid ska krångla till det. Väggarna här till exempel är vanligt golvvirke. Det hade ju varit enklare att bara gipsa och måla såklart, säger Åke och pekar på väggarna inuti huset.
Det röda huset i två våningar har sjöutsikt i flera värdestreck. Jag slår mig ned i en fåtölj vid ett av de stora fönstren. Vattnet glittrar utanför när eftermiddagssolen lägger sitt gyllene sken över Saxarfjärden. Det känns som att jag befinner mig i en båt. Trots att Åke har många järn i elden, och gillar att påbörja nya projekt så kommer han inte lämna Flaxenviks tjusigaste bygge i första taget. Huvudhuset där han bor ligger bara några meter bakom.
– Detta blir nog slutdestinationen tror jag, säger han förnöjt.
