SPEGEL AV ETT SVENSKT SEKEL – Del 1

Varje hus har en unik historia. Oftast är den starkt sammanflätad med människorna som levt där. Och så finns det ställen som är en spegel av större skeenden. Villa Björkudden på Tynningö är ett sådant. Där berättar varje årsring i träpanelen om Sverige genom ett drygt sekel.

Text: Juan Martinez Foto: Louise Franzén, Sjönära samt arkivbilder

Villa Björkudden till vänster om Djurgårdsbron år 1897

Världsutställningen i Stockholm 1897 var en storslagen manifestation över svensk industrialism och framåtsträvande. Under några månader blev det en veritabel byggboom på Djurgården där den ena spektakulära paviljongen efter den andra färdigställdes. Just vid djurgårdsbron uppfördes en pampig byggnad, som fungerade som administratörsbyggnad. Huset var imposant och andades beständighet med sin tunga exteriör. Men det hela var ett bländverk. Skickligt måleri samt kalkputs gjorde att besökarna lurades att tro att huset var i granit och tegel när fasade egentligen bestod av trä och till och med gammalt restplank.

När utställningen var över plundrade allmänheten delar området. Dåtidens byggmästare och fastighetsmagnat på Östermalm, Per Johan Sjökvist, hann dock köpa in Villa Björkudden.

Mycket av materialet, som var dyrare än arbetskraft, plockades ned och auktionerades ut efter utställningen. Sjökvist fick huset för en betydligt lägre summa än vad det kostade att uppföra, säger Hampus Sahlqvist, historiker vid Sisyfosgruppen, företaget som numera är ägare av Villa Björkudden.

Men huset behövde flyttas. Per Johan Sjökvist hade tidigare ärvt en tomt på Tynningö utanför Vaxholm. Dit forslades delarna via pråmar längs vattenvägen. På sin nya hemvist fick Villa Björkudden en stadigare grund att stå på. Istället för trä användes tegel och granit för mat- och vinkällaren samt förråd. I övrigt återanvändes större delen av materialet från ursprungsuppförandet.

Tynningö kom att bli ett ställe för delar av Stockholmssocieteten. Ångbåtarna hade blivit bättre och snabbare och det gick att ta sig ut till ön på cirka två timmar, vilket var något av en maxgräns för den tiden. Läget, nära Vaxholm och på väg ut till Sandhamn gjorde att rika människor kom att tycka att det var en attraktiv plats att ha sommarhus på, säger Hampus Sahlqvist.

För familjen Sjöqvist blev Villa Björkudden ett uppskattat sommarhus under ett decennium. På Tynningö fick de bägge tvillingsönernas utlopp för sin vurm för segling, med åtskilliga turer till regattorna i Sandhamn. När barnen blev större och lämnade hemmet på Östermalm, sålde familjen Sjöqvist huset. Nya ägare blev dåtidens krogkungar, Georg och Gustaf Steinwall. De gjorde villa Björkudden till ett attraktivt ställe för parnassen att bli inbjuden till.

Under den här eran var det vanligt att byta bostad ofta. Man bytte upp sig och många ville också ha en motsvarighet i skärgården att åka till på helger och under ledigheter, säger Hampus Sahlqvist.

Strömkajen 1910

Med Steinvalls köp av huset befäste Tynningö sin status som societetsö. Villa Björkudden var fint att vistas på. Inte minst då all båttrafik passerade förbi i farleden. Tomten framför den ståtliga villan blev en gräddhylla i ordets rätta bemärkelse.

Huset speglade Steinvalls status. De tillhörde Stockholms krogelit efter att ha tagit över Operakällaren. Bröderna var lite av PR-genier. De anlitade bland annat konstnären Oscar Björck för utsmyckningen av matsalen på Operakällaren. Han målade för den tiden väldigt ekivoka bilder som fick modifieras efter att kungen ingripit. Givetvis blev effekten den att alla ville besöka stället som snabbt blev populärt, berättar Hampus Sahlqvist.

I takt med framgångarna investerade bröderna Steinvall också i Villa Björkudden. Det stora huset, eller skärgårdspalatset som det kallades var hjärtat i ett mikrosamhälle. På tomten fanns mat- och vinkällare, orangeri, båthus, en vackert anlagd park, tennisplan, men även bostäder för tjänstefolket. Trädgårdsmästare, pigor och inte minst personalen till familjens stora båt behövde husrum.

Villa Björkudden blev ett nav för hela familjen. För bröderna var stället perfekt för att odla deras stora passioner; fester och segling. De investerade även mycket i huvudbyggnaden. Bland annat glasade de in en av loggiorna, då de tyckte att det var för långt till lusthuset när vädret var dåligt, säger Hampus Sahlqvist.

Via en sparad meny från en av husorna står det klart att epoken Steinvall i ett avseende var Villa Björkuddens guldår.

Menyn är från 1912 och även med den tidens mått är det väl tilltaget. Det finns också anvisningar till personalen om hur whiskeyn skulle hällas upp och att kvinnorna i sällskapet skulle få påfyllt med vatten, säger Hampus Sahlqvist.

Den gyllene eran varade till mitten av 30-talet då bägge bröderna Steinvall inom loppet av två år gick bort. Dödsboet sålde Villa Björkudden 1943 och ytterligare ett år senare förvärvades huset av en Gustaf Åkerström, som upplät huset som flyktingförläggning. Ett helt nytt och omvälvande kapitel i Villa Björkuddens historia kom att inledas i och med detta.

Håll utkik för nästa del av serien om Villa Björkudden som kommer i dagarna!