Villa Björkudden - del 2 | Sjönära
Sjönära livsstil

Villa Björkudden – del 2

I förra delen av historien om Villa Björkudden berättade vi om husets guldålder. Från världsutställningen på Djurgården 1897, då byggherren Per Johan Sjökvist köpte och flyttade huset till Tynningö utanför Vaxholm, till krogkungarna Steinvalls exklusiva leverne i skärgårdsidyllen. I denna del får vi ta del av Villa Björkuddens förvandling till flyktingförläggning och senare till läroanstalt.

Text: Juan Martinez Foto: Louise Franzén, Sjönära samt arkivbilder

Under andra halvan av 30-talet och början av 40-talat hade skärgårdens attraktionskraft falnat. En första fastighetsskatt hade införts och utanför Sveriges gränser brann världen i ett av historiens grymmaste krig. Som neutral nation kom Sverige att bli en tillflyktsort för många människor. Inte minst tog invånarna i vårt grannland Estland sikte västerut över Östersjön när stormakterna Tyskland och Sovjet stred om att annektera den lilla baltstaten.

Villa Björkudden hann skifta ägare två gånger i slutfasen av kriget. När Gustaf Åkerlund köpte huset såg han en inkomstmöjlighet i att inhysa alla de flyktingar som kom över vattnet.

  • När det stod klart att Sovjetunionen skulle besegra Tyskland flydde många människor under väldigt kort tid från andra. Behovet av husrum var stort och många gjorde goda affärer. Sådana som Åkerlund är väl att betrakta som den tidens Bert Karlsson, säger Hampus Sahlqvist historiker vid Sisyfosgruppen, som numera är ägare av Villa Björkudden.

Helga Nõu var en liten flicka när hon kom till Sverige från Estland. Efter en strapatsrik flykt med en pråm, där familjen och medflyktingarna med livet som insats hann beskjutas och jagas av patrullbåtar fick skutan slut på drivmedel innan de nådde säker mark på Fårö. Därefter flyttades Helga med familj runt till ett antal olika förläggningar innan de kom till Villa Björkudden sommaren 1945.Estniska barn på Tynningö 1945

  • Då var Helga Nõu åtta år. Hennes föräldrar var intellektuella och välutbildade. Pappan hade tidigare varit direktör på Estniska Domänverket och mamma lärare. När de anlände till Sverige sattes pappan snabbt i arbete med att kontrollmäta kartor, något han skulle fortsätta med till sin pension. Helga, hennes mamma och två bröder blev inkvarterade i läger tills de ordnat egen bostad. För barnen var Villa Björkudden som att komma till ett sagoslott. Det liknade inte något av de tidigare förläggningarna de varit på, säger Hampus Sahlqvist.

Den estniska diasporan i Sverige var generellt sett välutbildad. Många fick jobb mycket snabbt. Inte minst då det rådde brist på arbetskraft i Sverige. Villa Björkudden blev en kär fristad för många och en hel del av lägerinvånarna valde att stanna kvar på Tynningö. Barnen fick gå i lägerskola och de vuxna fick själva svara för lägrets drift. Och här fanns gott om kompetens. Många av de nya nyanlända hade universitetsutbildning eller var duktiga hantverkare.

  • Tveklöst påverkade esterna Tynningö. Ön levde upp på ett nytt sätt och de nya invånarna blev en naturlig del av befolkningen. Bland annat bildades en estnisk dockteaterensamble, som blev känd och turnerade runt. När jag träffade Helga och vi pratade om denna epok framgick det tydligt att hennes minnen är väldigt positiva av tiden på Tynningö och Villa Björkudden, säger Hampus Sahlqvist.

Helgas familj förlyttades åter till ett nytt flyktingboende hösten 1945. Efter att ha vuxit upp i Stockholmstrakten gifte hon sig 1957 och flyttade till Uppsala där hon arbetade som lärare fram till pensioneringen. Idag är Helga Nõu 83 år gammal och en firad och erkänd författare i Estland.

Elever ferieskola 1963_liggande1950 tog Villa Björkuddens historia ännu en ny vändning. Detta år förvandlades huset till ferieskola med undervisning sommartid för elever som behövde läsa upp sina betyg. Redan några år tidigare hade Grethe Fagerström för sin man Mauritz kläckt idén om att driva internatskola. Paret startade bland annat Rimbo privata läroverk redan 1943.

  • Grethe och Mauritz var väldigt idealistiska. Det handlade visserligen om hårt pluggande, men lika mycket om att fostra medborgare. Barnen fick också ägna sig åt en hel del fritidsaktiviteter. Bland annat köptes ett antal jollar till Villa Björkudden, säger Hampus Sahlqvist.

Paret Fagerströms var framsynta i sin pedagogik. Devisen var att barn växte med uppskattning och uppmuntran snarare än sträng disciplin.

  • Villa Björkuddens ferieskola drevs som ett familjeföretag. Även Mauritz bror undervisade och de egna barnen fick hjälpa till med olika praktiska sysslor, berättar Hampus Sahlqvist.

Maten inhandlades i den närliggande lanthandeln och en mjölkbåt levererade mjölk till skolan. I Villa Björkudden inreddes rummen med gröna militärsängar, som kunde ställas på varandra och bli våningssängar. Alla de mindre husen på tomten fick namn efter de egna barnen.
Undervisningen pågick mestadels under förmiddagarna. Därefter kunde eleverna bada eller spela pingis i lusthuset. Det finns en hel del mer eller  mindre pikanta historier bevarade från den här epoken.

– Bland annat vittnar ett av Grethes och Mauritz barn om hur en elev bytte ut sockret till flingorna mot salt, säger Hampus Sahlqvist.

I och med 60-talets reform där grundskolan blev obligatorisk och alla elever flyttades upp till nästa årskurs oavsett betyg, hade tiden hunnit ikapp ferieskolan på Tynningö. 1967 blev sista året med skolelever på Villa Björkudden. Paret Fagerström behöll dock huset i sin ägo, men hyrde ut delar till ett kollektiv. Därmed inledes en ny epok i husets historia.

Håll utkik för del tre av serien om Villa Björkudden som kommer i dagarna!

Kontakta oss

Följ vårt arbete på Instagram