Uppe p\u00e5 berget, precis ovanf\u00f6r de frustande vitv\u00e5gorna, har stockholmarna Helene och Mats hittat sitt g\u00f6msle. N\u00e4r de kliver upp p\u00e5 bryggan efter en h\u00e5rd arbetsvecka, \u00e5ker axlarna ned. Inte bara av de tunga matkassarna, det \u00e4r n\u00e5got annat ocks\u00e5.<\/p>\n
D\u00e4r kan de bli sittande och bara lukta, smaka p\u00e5 sk\u00e4rg\u00e5rden och andas. I alla fall tills 11-\u00e5ringen undrar om det blir n\u00e5gon mat eller hunden Daisy, en flatcoated retriever, har h\u00e4mtat sin 20:e pinne och vill leka.<\/p>\n
\u2013 Det \u00e4r konstigt, hemma i stan gl\u00f6mmer jag saker hela tiden, men inte n\u00e4r vi \u00e4r h\u00e4r. Man har l\u00e4rt sig att planera och det man inte f\u00e5r med sig ut f\u00e5r man vara utan, s\u00e4ger Helene fr\u00e5n soffan i tv-rummet.<\/p>\n
2002 b\u00f6rjade de leta efter ett weekendhus, som det \u00e4ven skulle g\u00e5 att jobba ifr\u00e5n. De hittade det p\u00e5 en liten \u00f6 utanf\u00f6r \u00c5kersberga, utan n\u00e5gra \u00e5ret runt-boende, bara ett 30-tal utspridda fritidsfastigheter.<\/p>\n
![\"s1_wordpress\"](\"http:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/s1_wordpress-1-400x267.jpg\")
St\u00e4llet kallades f\u00f6r \u201dengelska konfekten\u201d av de n\u00e4rboende, tre sm\u00e5 hus i helt olika f\u00e4rger med en familj\u00e4r, men v\u00e4ldigt brokig inredning. Helen och maken Mats s\u00e5g potentialen. De ville fixa iordning ett st\u00e4lle som gick ihop med naturen, k\u00e4ndes genuint och som n\u00e4stan inte syntes alls fr\u00e5n vattnet.<\/p>\n
\u2013 Vi har f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 till en modern sk\u00e4rg\u00e5rdsstil och bryta med det traditionella. Flirta med naturen och ta upp de f\u00e4rger som fanns runt om, ber\u00e4ttar Helene.<\/p>\n
Och det karga, naturn\u00e4ra och blekt skira som finns runt om p\u00e5 klipporna, i vattnet, i ljuset vid horisonten har verkligen flyttat in. Soffbordet har rej\u00e4la, grova tiljor, det h\u00e5rda tr\u00e4golvet \u00e4r betsat och murstocken \u00e4r minst sagt\u2026 rej\u00e4l.<\/p>\n
Genom de stora glasf\u00f6nstren syns grann\u00f6n och d\u00e4r bortom hela fj\u00e4rden. Bara de guppande svanarna nedanf\u00f6r klipporna har insyn. Men l\u00e4get \u00e4r ocks\u00e5 utsatt.<\/p>\n
\u2013 Det \u00e4r ju som ett helt sk\u00e5despel med de st\u00e4ndiga f\u00f6r\u00e4ndringarna i vind, ljus och temperatur. F\u00f6rsta h\u00f6sten gick tv\u00e5 av rutorna i kras, de hade f\u00e5tt en liten spricka vid upps\u00e4ttningen. Det var bara att best\u00e4lla nya, vilket inte var s\u00e5 bara. De skulle p\u00e5 plats ocks\u00e5, ber\u00e4ttar Mats och fyller p\u00e5 med ber\u00e4ttelser om d\u00e5 b\u00e5ten sj\u00f6nk, golvv\u00e4rmen gick s\u00f6nder av en felriktad h\u00e4ftpistol och n\u00e4r de fick ringa Sj\u00f6assistans f\u00f6r att b\u00e5tmotorn la av.<\/p>\n
\u2013 Men man l\u00e4r sig att hantera problemen och att ta det lugnt. Vad kan h\u00e4nda? Det v\u00e4rsta n\u00e4r motorn la av var att vi fick guppa iland p\u00e5 en \u00f6 och sitta d\u00e4r i tv\u00e5 timmar. Det var ju inte s\u00e5 farligt, forts\u00e4tter han.<\/p>\n
De bor i huvudhuset och planen \u00e4r att de tre barnen, varav tv\u00e5 nu \u00e4r vuxna, ska ha varsitt litet hus. Det sista st\u00e5r snart klart h\u00f6gre upp p\u00e5 berget. S\u00e5 l\u00e4nge det \u00e4r \u00f6ppet vatten \u00e5ker de hit i egen b\u00e5t och p\u00e5 vintern g\u00e5r Vaxholmsb\u00e5ten ut till \u00f6n.<\/p>\n
De har h\u00e5llit p\u00e5 med sk\u00e4rg\u00e5rdshuset i mer \u00e4n 10 \u00e5r. M\u00e5nga par separerar efter omfattande renoveringar eller husk\u00f6p \u201dmed potential\u201d. Hur f\u00e5r de relationen att fungera s\u00e5 bra?<\/p>\n
\u2013 Vi \u00e4r ganska bra p\u00e5 att ta det lagom och vara tydliga mot varandra om vad vi verkligen vill. Vi jobbar bra ihop och regeln \u00e4r att n\u00e4r solen skiner d\u00e5 l\u00e4gger vi ner verktygen och bara njuter, avslutar Helene.<\/p>\n\n\t\t