{"id":34297,"date":"2020-03-02T18:50:24","date_gmt":"2020-03-02T17:50:24","guid":{"rendered":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/?p=34297"},"modified":"2023-04-18T10:13:51","modified_gmt":"2023-04-18T08:13:51","slug":"se-filmen-om-inger-fran-rodloga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/2020\/03\/se-filmen-om-inger-fran-rodloga\/","title":{"rendered":"\u00c4lskade R\u00f6dl\u00f6ga"},"content":{"rendered":"

 <\/p>\n

Inger Westberg var det sista barnet som levde \u00e5ret runt p\u00e5 \u00f6n R\u00f6dl\u00f6ga – l\u00e5ngt ut i Stockholms yttersk\u00e4rg\u00e5rd. Nu ska hennes \u00e4lskade barndomshem s\u00e4ljas och hon t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 ensamlekarna med husdjuren, fisket och sommarkompisen som kunde ber\u00e4tta om en annan v\u00e4rld p\u00e5 fastlandet.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c5ret \u00e4r 1959 och Inger har \u00e4nnu inte fyllt 7 \u00e5r.<\/b>
\nHon har lockigt h\u00e5r och ett busigt leende. Det \u00e4r m\u00f6rkt den h\u00e4r h\u00f6stkv\u00e4llen men himlen \u00e4r klar och en strimma av orangegult ljus har lagt sig l\u00e4ngs horisonten. Inger och hennes mamma Maj-Britt sitter och tittar ut genom f\u00f6nstret fr\u00e5n det lilla huset p\u00e5 2 rum och k\u00f6k p\u00e5 R\u00f6dl\u00f6gas nordv\u00e4stra udde. Mamma Maj-Britt pekar bort mot sydost, mot \u00f6n Svartl\u00f6ga och fastlandet som g\u00f6mmer sig d\u00e4r bakom.<\/p>\n

– Ser du hur det lyser d\u00e4r uppe p\u00e5 himlen?, fr\u00e5gar hon sin dotter.<\/p>\n

– Jaaa, gapar Inger sp\u00e4nt.<\/p>\n

– Det \u00e4r Stockholm som lyser upp himlen. Det \u00e4r s\u00e5 mycket lampor i Stockholm s\u00e5 att det syns p\u00e5 himlen.<\/p>\n

Inger funderar l\u00e4nge \u00f6ver Stockholm. S\u00e5 n\u00e4ra men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 hemskt l\u00e5ngt borta. Sp\u00e5rvagn, bussar, massor med folk, stora aff\u00e4rer, spoltoalett och badkar. Sp\u00e4nnande t\u00e4nker hon, men nej det \u00e4r p\u00e5 R\u00f6dl\u00f6ga hon h\u00f6r hemma.<\/p>\n

Det \u00e4r en ljus sommardag i juli, 2019.<\/b>
\nJag g\u00e5r i land p\u00e5 R\u00f6dl\u00f6ga efter en 4 timmar l\u00e5ng tur med Vaxholmsb\u00e5ten fr\u00e5n Stockholm och m\u00f6ts av r\u00f6da pittoreska hus med vita knutar. Jag blir upph\u00e4mtad i b\u00e5t av Ingers man Kenth, s\u00e5 att jag slipper sl\u00e4pa min tunga v\u00e4ska l\u00e4ngs med \u00f6ns krokiga stigar. P\u00e5 R\u00f6dl\u00f6ga finns inga bilv\u00e4gar, bara stigar som tar dig helt ogenerat \u00f6ver folks tomter. Skyltarna till aff\u00e4ren och \u201dcentrum\u201d \u00e4r gjorda av plankor m\u00e5lade f\u00f6r hand. Ingen fast elektricitet finns h\u00e4r heller, solceller pryder taken p\u00e5 m\u00e5nga av de sm\u00e5 husen. Vi puttrar fram i den lilla b\u00e5ten som Kenth styr och passerar segelb\u00e5tar som lagt till f\u00f6r att spendera natten p\u00e5 en av Sveriges vackraste platser.\u00a0 Mitt emot ligger Inger och Kenths r\u00f6da hus, \u00e4ven det med vita knutar, h\u00f6gt bel\u00e4get p\u00e5 ett litet berg. Vi anl\u00e4nder till bryggan och Inger v\u00e4lkomnar mig med \u00f6ppna armar. Hon har samma lockiga h\u00e5r och busiga leende som p\u00e5 de svartvita fotografierna.<\/p>\n

\"\" \"\" \"\"\u00a0\"\"<\/p>\n

Inger tar med mig till \u201dFlickebo\u201d- en charmig r\u00f6d gammal stuga precis vid vattnet.<\/b> Vi kliver in och m\u00f6ts av en annan tid. P\u00e5 den ljusgr\u00f6na v\u00e4ggen, strax ovanf\u00f6r k\u00f6kssoffan h\u00e4nger ett stort gammalt sj\u00f6kort.<\/p>\n

– H\u00e4r har vi R\u00f6dl\u00f6ga och ute p\u00e5 den nordv\u00e4stra udden h\u00e4r s\u00e5 heter det Munkvik och h\u00e4r \u00e4r jag,
\nmin mamma, mormor och f\u00f6re det uppvuxna, ber\u00e4ttar hon stolt och f\u00f6r sitt finger \u00f6ver sj\u00f6kortet.<\/p>\n

– R\u00f6dl\u00f6ga betyder allt f\u00f6r mig. Det \u00e4r hela mitt livs historia. H\u00e4r har tiden st\u00e5tt lite still. Det var i den h\u00e4r stugan sommar\ufb02ickan bodde. D\u00e4rf\u00f6r heter den Flickebo.<\/p>\n

Sommarflickan kom fr\u00e5n den stora staden Stockholm ut till R\u00f6dl\u00f6ga f\u00f6r att spendera somrarna i naturen bland klippor och badbryggor. Inger som var det enda barnet p\u00e5 \u00f6n \ufb01ck i sin tur en kompis att leka med, som kunde ber\u00e4tta om en annan v\u00e4rld med \ufb01lmstj\u00e4rnor, biografer och cirkusar.<\/p>\n

– Vi \ufb01ck gamla kl\u00e4der fr\u00e5n mamma och mormor och s\u00e5 lekte vi Audrey Hepburn och Doris Day. Jag visste inte vilka de var ens.
\n– Och s\u00e5 tog vi stenar med sj\u00f6gr\u00e4s p\u00e5 och lekte h\u00e5rfris\u00f6rskor. Vi kammade och klippte stenarnas sj\u00f6gr\u00e4s och gjorde frisyrer. I timmar kunde vi ligga d\u00e4r nere vid stranden, ber\u00e4ttar Inger med nostalgi i blicken. Under resten av \u00e5ret \ufb01ck katterna agera lekkompisar.<\/p>\n

 <\/p>\n

https:\/\/vimeo.com\/374626472\/56b6ab3bcb<\/p>\n

 <\/p>\n

– Mormors katt var v\u00e4ldigt sn\u00e4ll och t\u00e5lig s\u00e5 hon blev p\u00e5kl\u00e4dd med dockkl\u00e4der och nerb\u00e4ddad i n\u00e5gon liten s\u00e4ng som pappa och morfar hade snickrat ihop \u00e5t mig, ber\u00e4ttar Inger.<\/p>\n

De var 20 vuxna och bara ett enda barn som bodde p\u00e5 \u00f6n vilket gjorde att Inger ofta var med och deltog i de vuxnas sysslor. Hon beskriver det som en stor lycka att f\u00e5 v\u00e4xa upp med m\u00e4nniskor fr\u00e5n s\u00e5 olika generationer.<\/p>\n

– Jag var med i arbetet n\u00e4r mamma, pappa, mormor och morfar lade n\u00e4t, mj\u00f6lkade korna och bakade br\u00f6d. Vi levde ju av sj\u00e4lvhush\u00e5ll h\u00e4r. Karlarna var allt i allo och gjorde alla sorters arbete. Vi hade 4-5 kor, jordgubbsodling och odlade potatis. Och s\u00e5 \ufb01skade vi varje dag. B\u00e5de f\u00f6r att s\u00e4lja och till dagens middag, ber\u00e4ttar Inger.<\/p>\n

– Det var k\u00e4mpigt f\u00f6r de vuxna som hade ansvaret f\u00f6r att maten skulle r\u00e4cka hela vintern, \u00e4ven om vintern h\u00f6ll i sig in i april. Vi hade ju inga m\u00f6jligheter att komma i land.<\/p>\n

Familjen bodde p\u00e5 R\u00f6dl\u00f6ga \u00e5ret om fram tills att Inger skulle b\u00f6rja skolan.<\/b> D\u00e5 tog de med sig djuren och flyttade till M\u00f6ja \u00f6ver vintern, men \u00e5terv\u00e4nde alltid p\u00e5 somrarna. Och det har Inger gjort sedan dess. Under en period p\u00e5 10 \u00e5r bodde Inger och Kenth som de enda bofasta p\u00e5 R\u00f6dl\u00f6ga. Utan elektricitet och rinnande vatten. N\u00e5gra dagar i veckan, under vintertid, fick de \u00e5ka helikopter till fastlandet f\u00f6r att handla eller g\u00e5 till l\u00e4karen. Den nordv\u00e4stra udden ligger de b\u00e5da varmt om hj\u00e4rtat. 1997 gifte de sig d\u00e4r uppe p\u00e5 berget, datumet \u00e4r inristat i stenen d\u00e4r de vigdes.<\/p>\n

– Nu mer s\u00e5 bor vi inne i G\u00e4vle och har inte tillg\u00e5ng till sj\u00f6utsikt. Jag trivs j\u00e4ttebra men jag ser inte vattnet, jag ser inte v\u00e5gorna. D\u00e5 kan det faktiskt g\u00f6ra ont i \u00f6gonen. Mina \u00f6gon saknar vattnet, s\u00e4ger Inger med ett uns av vemod i blicken.<\/p>\n

Deras \u00e4lskade Munkvik \u00e4r nu till salu och det \u00e4r dags f\u00f6r en ny familj att f\u00f6ra historien vidare, och skapa nya minnen.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inger Westberg var det sista barnet som levde \u00e5ret runt p\u00e5 \u00f6n R\u00f6dl\u00f6ga – l\u00e5ngt ut i Stockholms yttersk\u00e4rg\u00e5rd. Se och h\u00f6r henne ber\u00e4tta i film och text. <\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":34372,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-34297","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-aktuellt"],"meta_box":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34297","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=34297"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34297\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":34697,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34297\/revisions\/34697"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/34372"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=34297"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=34297"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sjonara.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=34297"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}