Författaren, familjen och livet på Kymendö | Sjönära Fastigheter
Sjönära livsstil

Författaren, familjen och livet på Kymendö

En och samma familj har ägt och bott på Kymendö i över 200 år – ön och familjen som August Strindberg använde som förlaga till boken Hemsöborna, och där Bosse och Eva numera driver en alldeles ovanligt trevlig skärgårdskrog.

Text: Åsa Swanberg Foto: Louise Franzén

När August Strindberg var 22 år tillbringade han sommaren på en privatägd ö i Stockholms södra skärgård tillsammans med några studiekamrater. Han älskade ön, och återkom tillsammans med sina vänner flera år i rad. När han senare gifte sig med Siri von Essen och fick barn tillbringade hela familjen Strindberg många somrar på hans älskade skärgårdsö i huset de hyrde av Susanna Elisabeth Berg. Strindberg gjorde sig hemmastadd på ön – han planterade en syrenhäck runt huset och byggde sig en liten skrivarlya på en klippa nära havet. Samtidigt, skulle det visa sig, studerade han den lokalbefolkningen. I slutet av 1880-talet publicerades boken Hemsöborna – med öns invånare, och särskilt Susanna och hennes son Albert, som förlagor, omdöpta till Madame Flod och Gusten. Öborna, med Susanna i spetsen, tog så illa vid sig att de portförbjöd Strindberg från ön. Han blev förtvivlad och skrev det ena bönfallande brevet efter det andra till familjen, men de var benhårda. Författaren fick aldrig mer komma tillbaka till sin paradisö.

Drygt hundra år efter att Strindberg först kom till skärgårdsön tar tonårsflickan Eva från Hässelby sommarjobb som barnflicka hos en familj på Dalarö. Varje sommar spanar hon lite extra på den där killen som bor på en av öarna utanför Dalarö, Kymendö. Bosse heter han visst. Så blir det dans och Eva försäkrar sig om att Bosse ska komma. Det gör han, och de blir ett par. Några år senare gifter de sig och Eva flyttar till Kymendö och blir en del av släkten som äger ön sedan 200 år tillbaka. Därmed blir hon också en del av släktdramat som utspelade sig samma ö för över 100 år sedan.

– Susanna Elisabeth Berg var min mammas morfars mor, säger Bosse. Hon bodde här på ön i hela sitt liv, liksom som hennes barn och barnbarn. Och som vi gör idag.

Bosse Wahlström och hans två bröder äger Kymendö tillsammans, och deras familjer driver alla olika verksamheter från ön. Jordbruk, båtvarv, plåtslageri, snickeri, sjökrog, sjötaxi, handelsbod, bensinstation. De är ungefär 30 bofasta på ön, som alla hör till samma släkt. Sen hyr de ut ett antal sommarstugor till familjer som återkommer varje år.

– Werner von Aspenström hyrde hus här för första gången 1941, och kom tillbaka varje sommar i över 50 år. Det är fortfarande hans släkt som hyr det där huset om somrarna, pekar Bosse.

Den här septemberdagen strålar av sol, men luften är kylig och det blåser en frisk vind när vi blir upphämtade av Bosse vid bryggan på Dalarö. Det tar bara en kvart att åka till ön med Bosses båt – med den reguljära skärgårdsbåten tar det några minuter längre, från Strömkajen ungefär två timmar. Bosse och Eva är öns ansikten utåt eftersom de inte bara bedriver sjötaxi utan också öns skärgårdskrog, café, bensinmack och handelsbod under sommarsäsongen. En verksamhet de sakta men säkert byggt upp under årens gång.

Restaurangen ligger på bryggan alldeles vid vattnet, med stora fönster åt alla håll. Den har blivit ett stort dragplåster för semesterfirare och boende på öarna runt omkring. Särskilt som restaurangen inte bara har fullständiga rättigheter, utan också sedan något år tillbaka en fantastisk kock. Sedan Bosses och Evas dotter Jenny, som är utbildad kock, tog över grytorna i köket för något år sedan har de kunnat erbjuda en entusiastisk skärgårdsmeny på toppnivå.

– Vilken mat hon lagar, det är gourmetmat på hög nivå! Och det säger jag inte för att hon är min dotter, säger Eva. Vilken enorm skillnad mot när vi började! Då hade vi bara 14 tallrikar som vi handdiskade vartefter, och det vi serverade var färdiga hamburgare och korv med bröd som vi tinade upp i mikron. Men nu kommer man hit för att äta och dricka gott. Och när barnen har ätit klart springer de iväg till lekplatsen som vi byggt här bakom, och föräldrarna kan ta det lugnt en stund till.

Många kommer förstås också till ön för att titta på Strindbergs lilla skrivarstuga som fortfarande finns bevarad. Det var här han skrev Mäster Olof och Det nya riket. Just Hemsöborna skrev han dock under en vistelse i Schweiz.

– Vet du vad min mammas faster Gerda gjorde med alla brev som Strindberg skrev, där han bad att få komma tillbaka till ön? Dem brände hon! Tänk vad synd, det hade varit roligt att ha dem kvar i släkten, konstaterar Bosse, som själv är uppväxt i huset som författaren hyrde under sina år på ön.

Att bo och verka på en skärgårdsö är förstås inte lätt. Det krävs envishet, uppfinningsrikedom och tålamod. Att utveckla verksamheten på ett sätt som bevarar öns natur och charm men ändå drar in tillräckligt med intäkter för att verksamheten ska må bra är ett hårt arbete. Bara att få bygglov på den egna ön är ett något som kräver mycket tålamod och energi sedan den nya strandskyddslagen gått i kraft.

Att bo på en ö kräver också en stor kärlek till naturen, och den har både Eva och Bosse.
– Jag har aldrig ångrat att jag flyttade hit, och jag vill aldrig flytta härifrån, säger Eva.

Och du då Bosse, som aldrig bott någon annan stans, önskar du aldrig att du bodde mitt i stan till exempel, undrar vi.
– Nääää … vi åker ju in till stan ibland och det är kul. Men jag tittar på alla människor som springer hit och dit och undrar vad alla har så bråttom till? Och i stan kan man ju inte gå ut på natten och slå en drill under stjärnorna, konstaterar Bosse.

Och det är klart. Hur skulle det se ut.

Vi kliver tillbaka ner i båten och låter Bosse ta oss över fjärden, tillbaka till stressen och stadslivet. Tänker att i sommar ska vi åka tillbaka, äta en bit god mat som Jenny har lagat, ta en promenad genom skogen, över ängarna, bada från en klippa och känna oss som en del av naturen vi också. Kanske slå en drill under stjärnorna.

Kontakta oss

Följ vårt arbete på Instagram